Idag hände det, det man inte tror ska hända.
Idag kom döden sådär nära in på. Så nära som man inte tror den ska göra.
När jag va liten va vi väldigt mycke på en gård med ett stort gäng med människor. Det va vuxna, barn och djur över allt. Allt va enkelt och roligt och inte så knussligt. Större delen av min uppväxt så har vi varit där. Man har jagat kalvar på den tiden de fick gå lösa i lagårn, släpp ut kossor och hästar på sommarbete, byggt staket, målat och vart med och kört hö. När det vart dags att skörda. Tiden gör att man växer ifrån saker och varandra. Så nu är vi inget på gården längre. Livet ändras ju ibland. Och nu efter bara 2 månader sen sjukdomsbeskedet så har livet ändrats. Och igår somna du in. Jag fick reda på det idag och det kom som ett slag i magen. Av alla så va du den som va mitt i högen av allt och styrde upp det mesta och hade koll på oss barn. För tidigt, så jag kan inte tro det.
Du av alla?!
Hoppas du har det bra vartän du är nu!
Alla mina tankar och värme går till familjen!
Vi alla behöver stöd och det är synd att man inte kan göra mer!
Men tillsammans är vi starka!
