Igår kom den.

Käftsmällen som jag väntat på.
Den kommer mej jämna mellanrum.
När allt är som bäst och går jättebra.
Så är det alltid nått som kommer och tränger sig på och förstör.
Jag tror vi alla känner så ibland.
Så nu fick jag ta ett extra andetag.
Skaka av mej det och rycka på axlarna och fortsätta skutta framåt igen.

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta när man vet att en del människor gör saker med flit för att sätta käppar i hjulet. Men det är väll bara att inse att det alltid kommer finnas sånna människor.
Bry dej om ditt eget så styr jag med mitt!
Det är bäst och enklast så.

Men en del vet man att de ser en på avstånd för att det inte ska märkas.
Men det gör det!
Det kommer alltid fram!


Don´t stop me now... Ursäkta! Men kan du flytta på dej så jag kan fortsätta min väg framåt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0